2007-09-13
Jag satt framför datorn och tänkte tillbaka på hur allt det här började, det här med fågelhundsintresset och vad det nu innebär!
"Man har liksom bytt livsstil"
Det började med att vår tollare började komma till åren och jag ville ha en ny stöthund. Min sambo Helen och jag ville prova en anna ras och bestämde oss för en Liten Münsterländer. Vi var och tittade på den lilla söta valpen, husses nästa stora STÖTHUND! Nu blev det inte riktigt så tack vare ett litet inlägg

-uppfödarn säger "ska ni inte testa på fältfågeljakt nu när ni har en stående fågelhund?"
Det var nog det dummaste som sagts för här började nog allt, man köpte en hund och blev utlurad på några fält för att jaga fälthöns. Jag kan bara säga att det var bara början till en ny epok, snart ville husse ha en egen fågelhund ( Engelsksetter), och nu var vi uppe i tre hundar, sedan blev det valpar på vår münsterländer så nu har vi fyra men det var inte nog med det utan min setter förolyckades så jag var tvungen att skaffa mig en ny, nä förresten det blev två nya (ÅDI OCH RAKEL). Sedan kom lilla Vilda tillbaka en liten Münster som vi jagar hårvilt med. Idag har vi totalt sex hundar, en hundbil och jaktmarker på ett flertal ställen var av den ena ligger i fjällen så nu undrar man EKONOMIN! -
Ops! ekonomi vad är det?
-är det inte något man stoppar in i en mörk vrå och tvingas titta på vid månadens slut? Tråkigheter glömmer man lätt när går ut med sin lilla stjärna på fältet.
När vi skaffade oss vår första stående fågelhund kände vi oss lite vilsna vad det gällde fågelhundsträningen, man visste inte riktigt vad detta gick ut på. Många funderingar på hur man skall lyckas med sin lilla hund. Jag har några bra minnen som när vi (Helene och jag) åkte runt i bilen för att försöka hitta en fasan! När vi sedan hittade en så slog man på bromsen, ut med hunden, försökte få till en liten situation som kanske kunde likna ett fågelarbete?! det gick som det gick, men men vad gör man när man är nybörjare. Man skrattar åt detta idag men jag tror många känner igen sig, man vet inte var man kan träna eller hur man gör, så det är tur av föreningsverksamheten finns (tack alla som ställer upp!).
Vi hade lite tur för runt Norrköping finns rätt så mycket mark som håller fågel, så vi ringde upp de ansvariga på kommunen och fick lite hjälp att hitta de som arrenderade markerna så att vi fick en kontakt och kunde få tillstånd att träna lite.
Det är som sagt inte lätt att veta hur man skall göra med sin blivande stjärna, det är mycket att tänka på

Hej igen
Vi har nu haft turen att få träna och jaga några dagar på Gotland i samband med att vi skulle starta på fältprov. VILKEN KÄNSLA! På Gotland finns det gott om vilda rapphöns och fasaner och de uppträder inte som uttsatt fågel. Vi märkte direkt att våra hundar var mer vana att stå på utsatt fågel, de stod alldeles för nära vilket resulterade att hönsen blev störda och flög innan man kom fram. Vi undrade om våra hundar någonsin skulle få till en situation och utveckla den innan hönsen lyfte. Det är roligt att se hur en hund utvecklas efter bara några timmar började hundarna stå på lite längre håll och vi kunde fälla de första fåglarna för våra hundar, vilket ger en enorm glädje. Ni som inte har varit där och startat på prov borde testa, det är något man inte glömmer!
Nu var det dags igen!
Tänkte mest skriva lite om hur vi börjar med våra små liv (8 veckors valpen) och hur de börjar fostras som valpar hos oss. Det är alltid en stor förändring för en valp när de kommer bort till nya miljöer som de inte känner igen som nya lukter, synintryck, saker som låter och säkert andra ting som kan vara lite skrämmande och i allt detta kommer vi och ställer lite krav på dem. Nu skall jag väl inte säga stora krav utan bara lite allmänna krav. valpen måste få lov att göra vissa saker som tillexempel vid matdags, här sätter vi ner matskålen och valpen får vänta på tillåtelse innan de flyger ner i matskålen, lika så när vi skall gå ut, skall valpen sitta still och på kommando stiga ut över tröskeln. Här börjar fostran av valpen hos oss!
Som unghund tror vi att det är väldigt viktigt att valpen får bekanta sig med viltet, fågelkontakt med döda och levande fåglar för att de inte skall bli lite reserverade mot viltet. Här är det viktigt att valparna inte får leka för mycket med viltet utan bara får lärdom av vad det är samt får upp ett intresse för framtida apporteringsträning.
fortsättning följer
Mvh Christian
|